Förstående

Ibland är jag så less på att vara förstående.

Jag hade tänkt skriva om fördelarna med att ha mycket tid tillsammans, men som kvällen utvecklade sig, blir det istället det motsatta.

Att spendera i stort sett all tid tillsammans, dygnet om, kan verkligen göra att man går varandra på nerverna. I alla fall sliter han på mina. Egentligen är det väl så att han går sig själv på nerverna, men det går ut över mig. När ångesten är som värst, kan han ena stunden vilja ha mig så nära som möjligt, och blir orolig om jag lämnar rummet (t.ex. för att hämta något att äta). Andra stunden upplever jag att han gör sitt bästa för att stöta bort mig, samtidigt som hans största rädsla är att jag ska lämna honom för gott. Det är som behövde han testa om jag verkligen blir kvar.

Att bli behandlad så, kan kännas outhärdligt. Jag får lust att hälla en hink iskallt vatten över honom, eller ruska honom hårt i axlarna, i hopp om att lite förstånd skulle skaka fram. Men jag gör det inte. Jag lyssnar, jag förstår, jag resonerar. Sedan blir jag tyst. Jag kanske möjligen går ut en kort promenad. Jag ber.

Oavsett vad han säger till mig, oavsett hur han beter sig, måste jag hjälpa honom upp om en kvart. Jag knyter på honom skorna, ser till att han inte ramlar i förflyttningen, kör honom till badrummet, borstar hans tänder, håller i glaset med ljummet vatten när han sköljer. Tillbaka i sängen, avklädd och klar för natten, smörjer jag hans fötter och masserar hela vänster kroppshalva. Det får inte vara med hårda, arga händer, utan måste vara med mjuka, kärleksfulla. Jag stoppar om honom täcket, och ser till att han ligger skönt på kuddarna.

Det är jättejobbigt att vara han. Han har det tufft. Det är synd om honom. Jag förstår, men ibland önskar jag nästan att jag inte gjorde.

5 reaktioner till “Förstående

  1. Kära Alexandra du visar på stor omsorg, omtanke o kärlek utöver alla gränser. Men glöm inte bort dig själv. För att du ska orka behöver du hämta kraft och energi på egen hand utan att få dåligt samvete.
    Du är fantastisk!
    Stor kram Anna Bruto (du kan ju alltid ta fram vårt gamla bondespel😉😀)

    Gilla

  2. I dina inlägg blir det att vara människa – människa med de bästa och godaste föresatser – så outhärdligt övertydligt. Allt finns med i allas liv och i ditt, ställs det på sin spets, en spets som är som en glödande nål. Ska det verkligen vara såhär? Och hur skulle det annars vara? Om någon inte vill göra en annan illa men på inga villkors vis klarar att låta bli, vad har den då för rättigheter, om hen inte vill ha den rollen längre, den dumma, fula, elaka rollen? Tänk om man åtminstone kunde byta roller varannan vecka och turas om att vara den som har fått slut på de snälla orden och de förhoppningsfulla tankarna. Pappa och jag cyklade till Tandsbyn för att köpa vispgrädde en gång. En cykel var trögare än den andra. Vi turades om. Jag ansträngde mig så hårt på den sämre cykeln, så när jag fick den bättre hade jag svårt att hålla upp farten. När vi kom fram var jag svimfärdig och måste ligga ned i 20 minuter innan vi kunde gå in efter grädden. Och det tyckte jag var ett jätteroligt äventyr. Jag kände mig hedrad och respekterad att pappa inte lät mig ha den bästa cykeln hela vägen. När mitt och Martins Solbergshus renoverades från äkta hussvamp måste hela panelen från 1912, fastsatt med sanslöst långa handsmidda spikar, tas bort och jag har aldrig hört en snickare svära så, varje dag. Det var en upplevelse. Tänk om Jöran och du skulle komma överens om att du svär som en borstbindare, det värsta du kan, varannan dag. Han kanske vill svära lite extra varannan dag också, så det blir någon skillnad i alla fall. Ett dåligt förslag, jag fattar, fast det kunde bli en spännande video.

    Gilla

  3. So difficult! I’m sorry. It sounds like Jöran can really make you feel guilty by expressing his worry that you won’t be there for him. It’s a little mean perhaps (and probably not worth it) but what if you were to suggest that possibility when he’s being especially difficult?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en ny webbplats på WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: