Offentlig upphandling

Har du någon gång råkat ut för Landstingets offentliga upphandlingar? Det har vi. Visst är det bra att man försöker hålla kostnaderna för vården nere, men ibland kanske man inte bara borde titta på priset, utan även tänka funktion. Annars kan det bli dyrare i längden. Och krångligare eller sämre för brukaren. Vid ett tillfälleFortsätt läsa ”Offentlig upphandling”

Ett bra myndighetssamtal

I dag blev jag glad av att prata med Pensionsmyndigheten! Det är inte alla gånger man blir det, om man över huvud taget kommer fram. Tidigare har jag hamnat i kö uppemot en timme när jag ringt dit, men nu hängde jag på låset när de öppnade, och blev framkopplad direkt. Mitt ärende var attFortsätt läsa ”Ett bra myndighetssamtal”

Åkte nästan

I dag åkte vi nästan till kyrkan. Vi duschade i går, så att det skulle vara gjort, och jag ställde väckarklockan en timme tidigare, så att vi skulle hinna. Men efter en stökig natt, och med tanke på den höga tröskeln som är besvärlig att komma över med rullstolen i sockenstugan, gick det till gruvenFortsätt läsa ”Åkte nästan”

Ekonomisk ersättning

När Jöran blev utskriven från rehab, senhösten 2012, hade jag valt ett litet privat vårdbolag som skulle utföra hemtjänstinsatserna, så att Jöran kunde få bo hemma i lägenheten, och jag fortsätta på mitt jobb. Samtidigt ville jag vara en del av vårdteamet kring Jöran, så jag tog tjänstledigt en dag i veckan för det. ChefenFortsätt läsa ”Ekonomisk ersättning”

Ambulans

I natt var det dags igen. Plötslig hög feber, oavbrutet skakande av köld i flera timmar, trots värmekuddar, täcke, raggsockor och dubbla filtar. Illamående, svårighet att få benen att hänga med. Svimkänsla. Efter ett samtal till sjukvårdsupplysningen, var ambulans på väg hit. Det är lite bökigt att få en ”benlös” person att flytta mellan sängFortsätt läsa ”Ambulans”

Välkommen hem, Jöran!

I dag var dagen jag skulle hämta hem Jöran, efter två veckors avlastning på äldreboendet. (Vi brukar ha så en gång i halvåret, för att jag ska få vila upp mig.) Jag har sovit ikapp med katten, hunnit med saker jag velat, och nu kändes det riktigt mysigt att få hem honom igen. Bara detFortsätt läsa ”Välkommen hem, Jöran!”

Frivilligfesten

I min tjänst som diakon, ingick det att samordna kyrkans ideella arbete, och uppmuntra dem som ställde upp. Sådana som bakade och skötte kökstjänsten vid sammankomster, spelade och sjöng, var med i en besöksgrupp och gick hem till människor som kände sig mer ensamma än de ville vara, hjälpte till i barn- och konfirmandgrupperna o.s.v.Fortsätt läsa ”Frivilligfesten”

Nödsituation

När vi bodde i lägenhet, och Jöran hade hemtjänst väldigt mycket, hände det ofta att badrummet var upptaget under långa stunder. Dels för att han behövde rengöra munnen från slem före och efter varje mål, och så för dusch och… ja, naturliga behov. När han var där inne tillsammans med personalen, var jag inte direktFortsätt läsa ”Nödsituation”

Tack för renast avlopp!

Jag tänker tillbaka på åren i lägenheten, då jag jobbade, och vi hade hemtjänsthjälp dagligen. Jag funderar över vad jag uppskattat mest med personalen, förutom när de var lyhörda och följsamma mot Jöran, och gärna uppiggande också. Jag märker att det jag fäst mig vid, är det där lilla extra. Det de inte måste göraFortsätt läsa ”Tack för renast avlopp!”

Missarna man minns

Av alla dagar vi haft hemtjänsthjälp, har de allra flesta fungerat alldeles utmärkt. Men dessa dagar går tyvärr minnet förbi, och det är missarna man minns. Som när personalen försovit sig, och jag fick cykla hem från jobbet och hjälpa Jöran upp i flygande fläng, så att även han skulle få någonting i sig ochFortsätt läsa ”Missarna man minns”

Håll om mig

Jöran drömmer att han kan gå. En ljuv dröm, som, när den bryts mot verkligheten, förvandlas till mardröm. Han väcker mig med orden ”Håll om mig”. Klockan är runt fyra, det är tredje väckningen. Alltid med samma ord. Jag ligger på hans arm, känner hans lugna andetag mot min panna när han somnat om. LiggerFortsätt läsa ”Håll om mig”

Mitt husdjur

Jag sa till Jöran härom dagen att det snarare lät som om han pratade om ett husdjur, när han pratade om sig själv. Han svarade: ”Jag känner mig som ditt husdjur”. Tänk vad ett handikapp kan göra med självbilden hos en man med prestationsidentitet, tänkte jag. Fast jag är väldigt förtjust i, och snäll motFortsätt läsa ”Mitt husdjur”

Skapa en ny webbplats på WordPress.com
Kom igång