Döda fiskar simmar inte mot strömmen

Bara döda fiskar flyter med strömmen Sångtext av Caj Karlsson, sjungs av Louise Hoffsten Varför ska det vara så svårt att vara anhörigvårdare? Jag menar inte själva vårdandet, utan det motstånd man möter utifrån, från samhället. Allt man måste slåss för, tigga och bråka om. Alla gånger man måste säga till eller ifrån, på skarpen.Fortsätt läsa ”Döda fiskar simmar inte mot strömmen”

Offentlig upphandling

Har du någon gång råkat ut för Landstingets offentliga upphandlingar? Det har vi. Visst är det bra att man försöker hålla kostnaderna för vården nere, men ibland kanske man inte bara borde titta på priset, utan även tänka funktion. Annars kan det bli dyrare i längden. Och krångligare eller sämre för brukaren. Vid ett tillfälleFortsätt läsa ”Offentlig upphandling”

Ett bra myndighetssamtal

I dag blev jag glad av att prata med Pensionsmyndigheten! Det är inte alla gånger man blir det, om man över huvud taget kommer fram. Tidigare har jag hamnat i kö uppemot en timme när jag ringt dit, men nu hängde jag på låset när de öppnade, och blev framkopplad direkt. Mitt ärende var attFortsätt läsa ”Ett bra myndighetssamtal”

Åkte nästan

I dag åkte vi nästan till kyrkan. Vi duschade i går, så att det skulle vara gjort, och jag ställde väckarklockan en timme tidigare, så att vi skulle hinna. Men efter en stökig natt, och med tanke på den höga tröskeln som är besvärlig att komma över med rullstolen i sockenstugan, gick det till gruvenFortsätt läsa ”Åkte nästan”

Förbjudna ord

Tänk så skön tillvaron skulle vara utan orden ”Skynda dig!” eller ”Det går inte”. Jag sa åt Jöran att jag vi skulle förbjuda dem, när vi flyttade till stugan. Här skulle friden råda. Att höra ett irriterat ”skynda dig!” när man sitter och äter, gör att maten tappar smaken. Man blir stressad och stämningen blirFortsätt läsa ”Förbjudna ord”

Vårdare eller fru?

Mellan kl 9-11 är jag Jörans vårdare. Då hjälper jag honom med sådant som han skulle ha gjort själv, om han kunnat (d.v.s. nästan allting). Sedan är jag fru ända fram till 13.30. Då är jag trevlig, försöker hitta på roliga saker ett göra gemensamt, umgås och håller samtalet igång. Samtidigt har jag ansvar förFortsätt läsa ”Vårdare eller fru?”

Ekonomisk ersättning

När Jöran blev utskriven från rehab, senhösten 2012, hade jag valt ett litet privat vårdbolag som skulle utföra hemtjänstinsatserna, så att Jöran kunde få bo hemma i lägenheten, och jag fortsätta på mitt jobb. Samtidigt ville jag vara en del av vårdteamet kring Jöran, så jag tog tjänstledigt en dag i veckan för det. ChefenFortsätt läsa ”Ekonomisk ersättning”

Sparktur i månsken

En sparktur på sjön, under fullmånens sken. Kylan biter i kinderna. Medarna gnisslar lätt mot isen, och sjön sjunger sin kvällssång. Stundom som ett mullrande åskväder i fjärran, stundom kraftigare och närmare, och rätt som det är som pistolskott, följt av brytande av knäckebröd i en linje över hela sjön, alldeles nära mig. Mäktigt, liteFortsätt läsa ”Sparktur i månsken”

Får man bli arg på någon som sitter i rullstol?

Får man bli arg på någon som sitter i rullstol? Eller ska man alltid ha överseende, det är ju ändå synd om den personen? Han eller hon mår inte bra, så det är inte så konstigt om vederbörande häver ur sig saker som inte var särskilt genomtänkta, och troligen inte menade mot dig. Kan manFortsätt läsa ”Får man bli arg på någon som sitter i rullstol?”

Besök av pappa

Min pappa har besökt oss några dagar. Han har en hörselnedsättning, och Jöran pratar otydligt, så de kan inte samtala med varandra utan tolk. Jöran väljer att hellre ligga ensam i sängen när pappa och jag umgås, ställa sig utanför all social samvaro. När Jöran sedan är uppe för sondmatning, vill han inte att någonFortsätt läsa ”Besök av pappa”

Nyårstankar

Jag brukar använda nyårsafton som en dag då jag funderar över, och summerar året som gått. (En del av det kan du läsa om i gårdagens inlägg, fast då ur ett treårsperspektiv.) Även ekonomiskt räknar jag igenom året. Det har jag gjort i dag, och kan med glädje konstatera att våra inkomster matchat våra utgifterFortsätt läsa ”Nyårstankar”

Sparkar och slag

Det talas en del i media om den höga risken för fallolyckor i hemmet, för äldre personer. Jag har däremot aldrig hört någonting om skaderisken för anhörigvårdare. För egen del kan jag säga att (förutom psyket) ryggen och handlederna är de som främst är i farozonen, och tar mest stryk. Jöran kan tack och lovFortsätt läsa ”Sparkar och slag”

Jesus i ladan

Andakt, skriven av Alexandra Gelland 18.02.13 När jag på kvällen går förbi ladan som står nere på ängen mot sjön till, kan jag inte låta bli att tänka på dig Jesus. Just vid brevlådan lyser mobilmasten borta i skogen alldeles som en stark stjärna, precis över den ladan. Snön ligger meterdjup, och det är vackertFortsätt läsa ”Jesus i ladan”

Vägra medberoende

Det är lätt att bli medberoende med den som är sjuk eller handikappad, precis som den som är närstående till en alkoholist. Man täcker upp och slätar över, hjälper till att ljuga och hålla fasaden uppe. Säger att allting är bra. Jag vägrar att bli så! Jag tänker inte hjälpa min man att fortsätta skämmasFortsätt läsa ”Vägra medberoende”

Vem blir jag då?

När man har ett parförhållande, är man inte längre bara ett ”du” och ett ”jag”, utan också ett ”vi”. Tillsammans har man ett livsutrymme för två. Inom det anpassar man sig till varandra, stångas kanske lite ibland, slipar den andres vassa kanter, och blir själv slipad. Finner sina invanda mönster, lär sig att parera. ÄvenFortsätt läsa ”Vem blir jag då?”

Igelkotten och haren

Jag gåtränade med Jöran på förmiddagen (sådär som ni kan se i vår lilla film ”Promenad”). Det hela slutade med att Jöran satt i sin rullstol och bannade sig själv, för att han var så dålig på att gå. Jag hittade på en liten saga, som jag berättade för honom: Det var en gång enFortsätt läsa ”Igelkotten och haren”

Plasthandskar

Plasthandskar är bra att ha när katten har slickat i sig för mycket av sitt hår, och kräks på golvet, eller när hon har råkat missa kattlådan. Men att ta i min egen man med dem, det känns konstigt. Att hemtjänstpersonalen använder handskar är bra, de hanterar så många fler. Själv tvättar jag hellre händernaFortsätt läsa ”Plasthandskar”

Livet som jitterbugg

Livet går som en dans. I mitt fall, nu för tiden, mest som en jitterbugg med en ofrivillig partner. En som inte vill vara med och dansa. Jag dansar alldeles vildsint kring Jöran, hjälper, stöttar, försöker uppmuntra, försöker motivera, försöker få honom att hitta någonting som han vill vara delaktig i. Jag inte bara dansarFortsätt läsa ”Livet som jitterbugg”

Skapa en ny webbplats på WordPress.com
Kom igång